Det ursprungliga 300 Bq (uttalas Becquerel) startades i mitten av 1980-talet av legendariske Punk-Åke på bas och sång, smatterbandet Rimshot på trummor samt Chucken på gitarr och sång. Under de första stapplande åren saknades namn på gruppen, som spelade det mesta, både egna och andra artisters låtar.
         

Punk-Åke
         
1986 chockades Europa av en kärnkraftsolycka – Tjernobylolyckan - i dåvarande Sovjetunionen. Radioaktivitet spreds över stora delar av Europa, även till Sverige. Vid tiden för händelsen fick vi i Sverige lära oss en ny term - Becquerel - och ett nytt gränsvärde – 300 Becquerel. Gränsvärdet var ett mått på den mängd radioaktiv strålning, som enligt myndigheterna fick finnas i livsmedel.
Ett aktuellt rockband behövde ett aktuellt namn – 300 Bq var fött.

Vi spelade några år tillsammans och gjorde några uppmärksammade klubbspelningar i Borlänge/Falunområdet. Inriktningen på vår musik var vid tidpunkten ett mönsterpassat lapptäcke med explosiv punkrock, internationell folkmusik och svensk 70-talsmusik. Gruppen splittrades i början av 1990-talet när Punk-Åke tog Påtalåten på för stort allvar och flyttade till Tyskland för att bli bonde.

2002 återförenades gruppen men med ny basist – Locke. Efter några rep i Rockhusets ostädade lokaler med ingrodd hårdrock i de putsade väggarna, konstaterade gruppen att man behövde en melodigitarrist. Silver kallades in. Flera av bandmedlemmarna hade tidigare, i andra band, spelat med Silver, som i många kretsar ansågs vara en äkta gitarrvirtuos.

Efter hårt slit och demoinspelning står 300 Bq åter på scenen efter mer än 10 års bortavaro. Spelglädjen är äkta, känslan den rätta och låtvalet unikt. Vi är samspelta och sätter glädjen och den musikaliska helheten i det första rummet. Vi har blivit skickligare musiker, mer koncentrerade och glidit över till att nästan enbart spela svensk musik spunnen ur den progressiva musikrörelsen från 70-talet. Vi gör självständiga tolkningar av bland andra: Nationalteatern, Hoola Bandoola Band, Arbete och Fritid, Kebnekaise och Pugh Rogefeldt.

Orkesterns filosofi är livskvalitet genom klangsköna melodier och det viktigaste är inte att synas utan att höras.