den 10 december 2007

Chuckens tjugoåttonde

Att blogga eller inte blogga, det är frågan!

Va fan, tänker den observante: Chuckens tjugoåttonde? Han har ju inte skrivit den tjugosjunde än!
Jorå det har han visst det, men den togs bort från hemsidan redan efter fem minuter – den var för kass! Men även en raderad blogg är en blogg, som Ulf Lundell skulle ha sagt.

Att vara eller inte vara, det är frågan: månn ädlare att lida och fördraga ett bittert ödes styng och pilar eller att ta till vapen mot ett hav av kval och göra slut på dem med ens.

Den som skrev den skiten behöver väl ingen närmare presentation. Och dessutom skrev han den för flera hundra år sedan.

Vad är det som gör vissa ord och ordföljder bättre än andra? Det är det som är frågan! Av egen erfarenhet kan jag säga att det är jävligt svårt att skriva något bra och läsvärt.

Härom sistens skrev jag Chuckens tjugosjunde blogg, som jag tyckte var skitrolig och finurlig när jag skrev den. När den hade varit publicerad i ca 5 minuter och jag läst den igen tyckte jag inte den var så jävla rolig längre. (Jag fick därvidlag god hjälp av Locke – tack Locke) Dessutom innehöll den personangrepp på en nuvarande statsminister i Sverige. Jag tänker inte säga vem, men inte ens personangreppet var riktigt kul. (Vilket personangrepp i allmänhet är) Så Locke raderade bloggen och flera timmars arbete var bortkastat. Jag gjorde ett försök att fixa till den, men det gick inte. Idén var helt enkelt inte kul.

Jag skriver även en del sångtexter. Svårigheten med just sångtexter är att få ett bra flyt med schysta rim och en text med någorlunda vettigt innehåll. De flesta sångtexter är bara en massa ord i en fint flytande ordföljd. Motsvarigheten inom textilbranschen heter lapptäcke och inom måleriet heter det….. öhhhhh, ähhhhh skitsamma. Men det är inget fel på ett lapptäcke, de flesta av mina texter är nog också sådana. Sådana texter blir mer av en målning än ett budskap. Det är bara tillverkningsprocessen som skiljer en text från en målning. Man byter ut pannån mot ett worddokument, penseln mot ett tangentbord och paletten med färger mot en palett med ord. Resultatet blir detsamma. Något bestående. Något som man åtminstone själv kan vara nöjd med.

Vem bestämmer vad som är rolig, finurligt, snyggt, klassiskt, bra lyrik eller helt enkelt en schysst text. Inte vet jag, men det brukar alltid vara någon form av följa John. En tycker nått, sen tycker alla lika.

Beträffande schyst lyrik, så har jag några favoriter:

Tänk om alla högg sig ved, tänk dig Sverige utan tred (träd). (Från Atomreggae av KSMB)

Eller Stefan Sundström i Amorspilar:
En retfullt formad röd mjuk mun
lyser kvar i vårt badrum
Ja, på muggpappret som ett brev
Ta du och kyss dig i ditt skrev

En strof från min första sångtext som jag skrev ner: Jag tänker inte bli nån pensionär och inte heller göra en fluga förnär.

Och här är en strof från en av Chuckens senare sånger (Musik av Silver): Där regnbågen tar slut där hittar du en skatt, men när du hittat vägen har det redan blivit natt. Se stjärnorna dom faller genom natten som ett regn, jag trodde inte stjärnor kunde falla i sån mängd. Är det inte Vackert? Släng dig i väggen Greider, kattpoesi kan aldrig bli bra!

Nog om detta

När vi senast spelade i Forum kom det en sur gammal gubbe fram till mig, när vi precis hade avslutat första låten, och sa: ”det var det sämsta skit jag någonsin hört, var det inte Old Gold som skulle spela i kväll?”

Kära barn: Första låten var Barn av vår tid – hajar ni Barn av vår tid, en av rocksveriges bästa låtar i alla kategorier!

Innelistan: Inomhusfotboll, facebook, vitvinsglögg och Unga Örnars pjäs: Sierraton Hotel.
Utelistan: Persbrandt, hembränt, ICQ, runda glasögon och sura gamla gubbar.

Vad tycker du? Har du någon favoritversrad eller något som platsar på listan, så dela med dig här nedan.

Tack för kaffet

Chucken

Ps 1: Headphone och Sufflösen var bäst i Chuckentest.

den 2 december 2007

Uppladdning


Alla som håller på med idrott i de högre divisionerna vet hur viktigt det är med en riktig uppladdning inför prestationsögonblicket. Även 300 Bq tar uppladdning med stor allvar och helgens bejublade framträdande på Forum i Kvarnsveden var inget undantag.
I uppladdningen ingår att i god tid sätta sig in i närområdet kring spelningen och identifiera potentiella uppladdningssiter. Denna gång föll valet på Helenas pizzeria beläget i samma byggnad som vi skulle spela på, praktiskt och bra.

Här ses delar av bandet i munter stämning efter inmundigande av stora kvantiteter både mat och dryck. Här har alltså grunden lagts till en lyckad kväll utan sura miner. Skulle mot förmodan all denna gigantiska mängd absorberad energi ändå mot slutet av kvällen sina, finns alltid nödproviant i form av kexcholklad med i vårt lager, och trot eller ej, vi fick faktiskt användning för en sådan denna gång.
PS: Det som syns som en gul spärrballong i bildens nedre högra hörn är ingen sådan utan en mage.